.

När folk kollar på mig ser dom en glad tjej med självförtroende. Det är iallafall jag hoppas dom ska se. Jag ler och skrattar varje dag. Jag känner min lycklig då & då. Dom stunderna är underbara. En dag kan vara perfekt. Som idag till exempel. Jag hade roligt, jag skrattade, jag åt, jag var i skolan och hade kul. Det finns otroligt mycket andledningar varför jag var glad.

Men när jag sitter för mig själv. På kvällarna oftast. Ser jag hur mina läppar ändras från ett leende till något helt annat. Hjärnan börjar snurra, hjärtat dunkar hårdare. Jag går egenom minnen från dagen. Vad gjorde jag idag som får mig att må såhär? Vad gick fel, vad kan jag förbättra? Smärtan från huvudet sprider sig. Det gör ont i hela kroppen. Värst är det i själen.

Folk tror inte det, för jag brukar vara glad. Men innerst inne är det någoting som är fel. Någoting som inte går ihop. En pusselbit som inte har någon annan bit att fästa sig med. En ensam själ som inte riktigt vet vad man ska göra, bete sig eller må. Någon som vill hitta sig själv. Vara lycklig konstant. Men då kommer frågan igen, vem vill inte det?

Så jag fortsätter på samma spår, jag försöker koppla bort smärtan. men den försvinner inte. Så jag fortsätter ignorera det. Jag vet inte varför jag får smärtan. Men det är något som är fel, något som jag saknar. Och det är du.