.

Hela dagen har jag gått och längtat efter den känslar som jag får när jag är med dig. När du håller om mig, då känns inget annat viktigt. Jag kan drömma mig bort. Vara glad en hel dag. Som i sagornas värd. Men den känslan fick jag bara uppleva i början av våran relation. Allt har sitt slut. Eller?
I min värld har det ett slut. Det finns inga sagor. En lycklig skratt kan man få uppleva. Men en saga som håller i din en hel dag, eller om man har riktigt tur en vecka. Nej, inget av det finns. Jag har tankar om dig, ständigt och jämnt. Jag har ångest och lycka över det. Jag säger till mig själv, jag kan ju inte bara gå runt och tänk på det hela tiden. Jag måste få leva ett fritt liv och jag är inte lycklig ändå. Den andra delan av mig själv säger, det är helt underbart, inget kommer nånsin förstöras. Men jag har går mer och mer mot den hemska sidan. Sidan som vill säga farväl, säga det finns inge mer nu. Det tar stopp, jag har inget mer att hämta här. Det gör ont. Rikitgt ont att se två själar som har vart varandra riktigt nära glida isär. Jag tror det kommer hända. Eller nej, den hemska sidan har börjat.