det finns en himmel och en jord och nånting där imellan
det finns så många människor som har sårat. vissa säger förlåt och gör det inte igen.. sen finns det dom som sårar gång på gång. dom ljuger, som sårar och är falska. jag har mött sånna personer, som sviker gång på gång. jag hatar dom och jag hatar ännu mer folk som har sårat mig riktigt hårt och sen när man har träffat dom ger dom mig en kram och sätter dig ner och snacka med en. ändå gång på gång är jag trevlig mot dom. lite mer tyst kanske ja, men jag står inte och skäller ut dom. det är en person som gång det gång på gång. han har sårat mig riktigt hårt och han är en andledning varför jag har vart så nära på att hoppa en gång. hans själ är underbar. det är den jag faller för. men ibland är han den elakaste personen jag har mött. han är andledningen varför jag har svårt att lita på folk. han tycktet inte ens att det var något speciellt du gjorde. men för mig, gjorde du ett hål i min själ. jag tänker inte skriva ut vem du är och exakt vad du har gjort. jag har aldrig vart blyg men nu känner jag mig som en i mängden. jag har aldrig vart den. men när jag är med dig får du att känna mig som jag är det. jag känner mig så liten när du sitter brevid mig. jag hatar det du har gjort mot mig. våran början börja som en saga. allt gick perfekt och jag var verkligen mig själv med dig. jag skrattade med dig. jag kunnde kolla in i dina ögon länge utan att ta bort blicken. på kvällen fortsatte allt som en saga du vet själv vad dom hände. tillslut så sa du dom tre starkaste orden " jag älskar dig " och jag trodde på dig. jag sväva som moln på 2 dagar sen hände det.. vi hade inte pratat så jag visste inte vad som hade hänt. sen såg jag er. ni höll varandra i handen ni skrattade och såg så lyckliga ut som man kan. jag såg på dig att du var lycklig. men den du höll i handen var inte jag. mina tårar börja rinna ner för min kind. hålet i min själ är fortfarande kvar och det är bara du som kan fylla ut det igen..