.

Jag brukar inte gråta, inte alls ofta. Men när jag hade läst det där började det sakta rinna ner.. Jag sluter mina ögon och bara tänker på allt. Allt vi gjorde. Hur lycklig jag var när du hade en sida om mig men hur liten jag kände mig när jag va med dig. Jag gjorde allt för dig. Men jag dög inte, i början var det bara du och jag. Ingen kunde skilja oss åt. Jag gav upp allt för dig. Men det kom en ny tjej och du tog chansen och började snacka med henne. Klart det sved när ni stog där och skrattade. Ni började umgås och jag kom allt mer i skuggan. Men jag gav mig inte. Jag försökte ta kontakten igen och hade alltid sidor och sånt om dig. Sen började jag snacka med henne också. Och det blev vi tre. Vi hade jätte roligt och umgicks varje dag. Men varje gång jag la mig i sängen och skulle sova sved det i mig. För jag gjorde det för din skull. I början umgicks jag bara med henne för att vara mer med dig. Det sved i mig för jag viste att hon hade första platsen och inte jag. Frågorna sved i mig, vad gör jag för fel? Varför älskar hon inte mig lika mycket? Sen kom det en dag, när ni började bråka. Och vet du? Jag stog på din sida, varför? Varför har jag ingen aning om. Jag älskade henne, men det var dig jag valde. Och jag hade alltid valt dig först. Det var våran tid ett tag efter. Och jag svävade på moln, det var du & jag igen. Ända tills januari. Då började jag klä mig lite annorlunda. Jag ändrades inte på personligheten, men jag blev mer "fjortis" än förut. Du kallade mig wb och lämnade mig. Jag frågade mig själv igen, vad gjorde jag för fel? Du verkade glad och leva som vanligt. Varje gång jag såg dig och va med samma personer som dig var jag tyst. Jag kände inte igen mig själv, jag kände mig dum som stog där och kollade på er. Men det kom en dag när jag skulle säga hejdå och krama folk du kramade mig också. Hela huvudet snurra.. Jag hade lärt mig att leva utan dig. Lycklig var jag inte men jag hade lärt mig. Det var svårt och det är jävligt svårt att försöka vara vanlig igen. Att bara vara mig själv när jag är med dig. Sakta men säkert går det fram. Men jag förstår inte, jag svek en person riktigt jävla mycket för din skull och du lämnade mig för jag började vara wb fjortis? Jag förstår inte, men du kanske fattar att det är svårt. För vem vet, jag kanske fäster mig vid dig och du sviker mig igen om jag kanske blir.. emo? Det var mitt utseénde som förendrades och inte jag..